En vecka senare... en vecka fylld av både glädje, tomhet och lycka. Vi fick dessvärre avliva vår älskade Svante förra tisdagen pga av hans aggressioner och jaktinstink. Det var bland det värsta jag varit med om, jag trodde aldrig det skulle kännas så hårt, tungt och jobbigt som det faktiskt gjorde. Vi kom hem och möttes av en fruktansvärd tomhet och beslutade oss nästan direkt att så kan vi inte ha det, därför började jakten på en ny kissemisse. Det kändes på ett sätt dumt men det var ändå det vi behövde göra, Svante finns och kommer alltid finnas kvar i våra hjärtan men vi kan inte leva med tomheten som vi upplevde. Allting gick så fort men i söndags hittade vi vår nya kärlek, en orange liten krabat, ännu utan namn.  Igår hämtade vi hem henne och nu traskar här runt en lurvig liten sak som fyller tomrummet. Hon kan aldrig ersätta Svante men hon kan ersätta tomheten och det lyckas hon fantastiskt bra med. Mamma och pappa fick vara "kattvakt" i eftermiddags då jag var i skolan och Jonas på jobbet, allting gick bra och hon är himla snäll. Imorgon stannar jag hemma från skolan, dels för hennes skull men också pga alla mina ärende jag måste göra innan jag flyger till Mallis på fredag. Min to-do list är skrämmande lång och det hade varit superskönt att ha det avklarat så jag slipper stressa när jag kommer hem den 22:e. Stan, julklappar, kuvert och papper, handla, baka m.m står på listan och imorgon börjar arbete med att bocka av punkt efter punkt.