"Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak"

Vilken fantastisk, hemsk, tragisk och känslofylld bok det är. Det har tagit mig alldeles för många år att börja läsa den, men jag började i söndags, och nu, för några minuter sedan läste jag slutordet. Det är en mäktig skildring som görs och man slutar inte förvånas över hur allting har fungerat (eller inte fungerat) under och efter tsunamin i Thailand 2004. Jag satt och blev arg över hur svenska drabbade människor enligt boken blev behandlade av de svenska myndigheterna och det är verkligen som "Pigge" i boken säger, han skämdes över att vara svensk. Efter att ha läst hänvisningarna som finns i boken är jag nu nyfiken på att läsa "De tio första dagarna - en beskrivning av händelseförloppet i Thailand och Sverige under flodvågskatastrofen tio första dygn".
Nej, boken är helt klart läsvärd, så jag rekommenderar den starkt. "Pigge" verkar vara en fantastisk man, som trots efter allt han varit med om, fortsätter att kämpa och hålla en positivt inställning till livet. Som det står på sista sidan;
"Hur ledsen man än är och hur mycket man än har gråtit, är det möjligt att komma tillbaka till glädjen. Att vara glad är en människas normala tillstånd, som jag ser det. Att gång på gång komma tillbaka till förmågan att glädjas är ett sätt att envist hålla fast vid livet.
Meningen med livet är att man ska vara glad, Så är det, trots allt"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback