Stinas öga är dåligt igen..Det är precis som förra gången. Hon rycker till och är alldeles grumlig i ögat. Vår lördag spenderades till största delen i väntrummet på djursjukhuset i Helsingborg, Några x-antal tusenlappar senare fick vi det bekräftat att det var samma problem som förra gången. Nu sitter jag i telefonkö till Smådjurskliniken, i hopp om att få en tid i eftermiddag för ytterligare en undersökning. Jag har haft svårt att förstå hur kärleken till vissa saker kan vara så stor. Kärleken till en person, till ett klädesplagg, till ett beroende, till en pryl, till ett fotbollslag eller som i vårt fall, till en katt. Först Svante och nu Stina, vår rufsiga och älskade lilla prinsessa. Jag har svårt att beskriva hur mycket kärlek och sällskap hon ger bara genom att lufsa fram i lägenheten Hennes spinnande ljud, hennes små mesiga mjau, hennes älskade leksaksmus, hennes tofsar i öronen, hennes eviga kamp om att fånga flugor på balkongen, hennes ständiga nyfikenhet när det droppar vatten från duschen, hennes nospussar innan man ska sova, allt det där är obeskrivligt om man inte får uppleva det på det sätt som vi gör. Jag hoppas innerligt, både för vår skull men mest för Stinas skull att hon blir bra. Det är ju meningen att hon ska vara med oss, så enkelt är det. Hon behöver oss och vi behöver minst sagt henne ♥