Det är ett fåtal gånger (då menar jag verkligen fåtal) som jag har satt mig på en häst.
För närmare räkning, tror jag det handlar om endast två gånger...
En gång på mallis där vi fick rida på Tonys hästar och en annan gång där jag red på Ullis fina pålle, Älva, men sen tar det stopp.
Idag däremot lutar det åt att bli en tredje gång.
Ikväll funderar jag nämligen starkt på att följa med Ullis ut till stinklandet, stallet och riskera mitt liv. Varför inte liksom?
Jag är optimist, oavsett vad det än gäller.
Jag tror på allt (mja lite överdrivet, men mycket)
Det kan egentligen bara gå fel och att jag drar på mig någon liten skada, men vad gör det?
Livet är till för att levas, så enkelt är det.
Nej, det här ska bli skoj!