Idag är det fredag! TJOHO. En fredag som troligtvis kommer gå i lugnets tecken. Det är grått och mulet utanför fönstret och den planerade fotbollsmatchen ikväll känns inte alls lockande i skrivande stund. Hur som helst, det är fredag och det innebär helg om några timmar. Först jag ska klara av ytterligare ett besök hos veterinären med lilla Stina. Hoppas proverna visar bra! Imorgon anordnar jag dessutom middag för mina härliga tjejer. Det är svårt att fixa och trixa med helger där alla kan men jag lyckades ändå hitta en helg där de flesta kunde, så det blir skoj! Vad jag tänkte bjuda på för bli en hemlighet men jag hoppas det blir gott, annars får väl vi väl beställa pizza eller något... Fick handlat nästan allt igår, så resten fixar jag i eftermiddag. Nu startar vi dagen!

Farah försöker få mig att gilla/förstå innebörden med twitter och dessa korta små uppdateringar. Jag har väl egentligen ingenting mot det här fenomenet men samtidigt förstår jag inte grejen, varför ska man uppdatera sina vänner (och ovänner...) stup i kvarten om vad man gör eller om något roligt som hänt? Visst, som Farah sa, att ha och skriva blogg är egentligen samma sak, och det håller jag med om, det är i princip bara mina vänner och min familj som läser här men samtidigt skriver jag för min egen skull också. Nej, jag är kluven i den här frågan och visst finns det både fördelar och nackdelar.
En annan sak som Farah nämnde handlade om det här hemska och tragiska som hände i Norge för snart en vecka sedan. På twitter kunde man följa en mängd människor som befann sig mitt i kaoset i Oslo och på Utöya, och som uppdaterade live gällande vad som hände, det är ju tokigt. Hade alla "tweets" varit så viktiga och kunskapsgivande så hade jag köpt konceptet men än så länge förstår jag inte riktigt grejen...
Vi får helt enkelt se om Farah lyckas övertala mig!

Besöket hos veterinären gick bra. Massa tabletter och hel drös av olika droppar som ska droppas i bägge ögonen är resultatet. Dropparna/behandlingen som ska användas längst tar slut om nio veckor... det blir en hel del cyklande och bilkörande eftersom jag måste hem på varje lunch och droppa i hennes ögon, men vad gör man inte. Lilla stumpan.

Nåja, på tal om något helt annat. Idag blev vår nya kyl/frys levererad, utan några som helst problem. Vilken sensation. Eftersom vår gamla kyl och frys(endast tre år gammal...köp inte Cylinda!) plötsligt valde att ge upp och sätta oss i skiten, så fick vi köpa en ny. Nu hoppas jag att alla maskiner och annat håller sig friska och i funktion, fler oförutsedda utgifter vill vi inte ha. Tack på förhand.

Stinas öga är dåligt igen..Det är precis som förra gången. Hon rycker till och är alldeles grumlig i ögat. Vår lördag spenderades till största delen i väntrummet på djursjukhuset i Helsingborg, Några x-antal tusenlappar senare fick vi det bekräftat att det var samma problem som förra gången. Nu sitter jag i telefonkö till Smådjurskliniken, i hopp om att få en tid i eftermiddag för ytterligare en undersökning. Jag har haft svårt att förstå hur kärleken till vissa saker kan vara så stor. Kärleken till en person, till ett klädesplagg, till ett beroende, till en pryl, till ett fotbollslag eller som i vårt fall, till en katt. Först Svante och nu Stina, vår rufsiga och älskade lilla prinsessa. Jag har svårt att beskriva hur mycket kärlek och sällskap hon ger bara genom att lufsa fram i lägenheten Hennes spinnande ljud, hennes små mesiga mjau, hennes älskade leksaksmus, hennes tofsar i öronen, hennes eviga kamp om att fånga flugor på balkongen, hennes ständiga nyfikenhet när det droppar vatten från duschen, hennes nospussar innan man ska sova, allt det där är obeskrivligt om man inte får uppleva det på det sätt som vi gör. Jag hoppas innerligt, både för vår skull men mest för Stinas skull att hon blir bra. Det är ju meningen att hon ska vara med oss, så enkelt är det. Hon behöver oss och vi behöver minst sagt henne ♥

Igårkväll bjöd vi på fika. Scones, jordgubbar, pålägg, kaffe, te och smoothie. Mums.

Igår åkte Emelie, igen. Det är lika jobbigt varje gång och jag inser verkligen vad hon betyder för mig och hur tomt det känns efter att vi sagt hejdå. Oavsett vad, så vet jag var jag har henne och hon vet exakt var jag finns men det är ändå jobbigt. Jag vill inget annat än att hon är lycklig och att hon hittar det hon trivs med, men ibland önskar jag att det hon vill göra fanns på lite närmre avstånd... ♥ 

Tjeeeeeeeeeeenare mannen!

Helgen och karnevalen är över men tröttheten etsar sig kvar i kroppen. Idag är det tisdag, eller onödiga dagen som vi kallar den. Det känns för det mesta som tisdagen är onödig, vet egentligen inte varför men den känns alltid extra seg och lång. Får se hur eftermiddagen blir.. jag måste i alla fall ringa vårt försäkringsbolag. S-u-c-k. Vår frys har nämligen bestämt sig för att kollapsa och vägra fungera, så vi har i princip all vår mat hemma hos Thomas och Ingrid. Hoppas att de har något glädjande besked till oss så vi kan få fixat den så fort som möjligt. Vad annars? Inte mycket. Jag bjuder på lite blandade sommarbilder, bara för att liksom.



 

Ja, karnevalen är igång och det är mer folk än någonsin i rörelse här i lilla Landskrona. Jag och Jonas var nere en snabbis igårkväll, mest för att checka läget. Ikväll blir det en ny runda fast med lite mer fest och hålligång. Ska iväg på lite förfest hos Rasmus och Johanna innan vi sticker ner till scenen vid kasernplan och lyssnar på Rebecca&Fiona, Adam Tensta och tillslut Daniel Adams Ray. Inte mina favoriter men det är skoj ändå. Det blir ju trots allt vad man gör det till. Trevlig helg!

Oh hej!
Så var det redan onsdag och veckan går än så länge väldigt fort. Regnet har smattrat mot rutan hela dagen men nu verkar det ljusna och ingen är gladare än jag. Jag valde nämligen att stoppa hörlurarna i öronen och promenera till jobbet imorse och att gå hem i regnet var inget jag kände för, så nu håller vi tummarna att regnet håller sig väck till dess att jag hunnit hem. Sen kan det börja regna igen, bara mysigt. Får se vad som händer fram mot kvällen, troligtvis ska jag och Emelie heja fram Sverige till vinst i kvällens semifinal, heja heja!

Just nu spelas What are words på radion, jag antar att näst intill alla har hört den (kanske inte Ullis...?) och jag kan inte mer än hålla med alla andra, låten är fantastisk. När man tänker på innebörden och vad den betyder och vem den är till så får jag gåshud, varenda gång jag hör den.
Om ni inte lyssnat på den, gör det! Och läs historien bakom också.

Tillbaks på kontorsstolen och tillbaks till vardagen. Ni får inte tro att jag klagar, för det gör jag faktiskt inte. Jag känner inget behov av ledigheten, än. Däremot ljuger jag om jag säger att helgen inte behövs, för det gör den! Jag passar på att njuta under helgen eftersom det är den enda tid jag har och som innebär ledighet. Helgen som gått har varit lagom och mysig. På fredagen hade vi kalas för världens bästa Jonas eftersom han fyllde år. Vi bjöd på två sorters paj, dricka och glass med jordgubbar till efterrätt. Det var super smarrigt! I lördags blev det först frukost/lunch i solen på stan följt av en typ av överraskning för Jonas då vi (jag, sandra, oggi, simon och nicklas) ordnat med en grillning på stranden. Vädergudarna var inte riktigt på vår sida så efterrätten fick förtäras på vår balkong men det var mysig det också. Där satt vi och snacka och hade det bra tills Oggi, Nicklas och Simon ville checka in läget in stan. Igår var en lugn dag, sovmorgon, cykeltur och sen middag på Seglarpaviljongen för att sen avsluta med den nya Irene Huss filmen. Jag är med andra ord väldigt nöjd helgen men nu är det ny arbetsvecka och jag är helt ensam. Farah och Hampe har semester och Bea är sjukskriven, kvar är jag. Det betyder mycket arbete men det är skoj! Däremot kommer min vapendragare Farah tillbaka imorgon, hon struntar i sin semester för att hjälpa till här, det kallar jag arbetsmoral och pålitlighet!

Som vanligt har jag en hel drös med bilder men som jag inte orkar eller hinna fixa med, men jag gör ett undantag just idag. Därför tänkte jag bjuda på lite bilder från Farah och Majjks fantastiska och underbara bröllop i fredags.