Det tar fortfarande mot och jag känner mig inte hel utan Stina. Att man kan känna en sån sorg... Jag tar dagarna som de kommer och det funkar helt ok. Jag har många bilder och annat som jag vill dela här, vi har gjort färdigt bordet och stolarna, vi har köpt nya luckor till vår bokhylla och lite annat smått och gott men jag har inte riktigt orken. Jag är helt utmattad och jag tror jag behöver några dagar till innan jag kan börja känna glädje och pigghet igen. Tankarna på en ny kattunge finns där, men frågan är om vi vågar? Många säger tredje gången gillt, men jag är feg, jag orkar inte detta en gång till, även om vi har haft maximal otur. En ny kisse kan aldrig ersätta Stina, men den kan ersätta tomheten.



 ♥
älskade Stina