Jag vill att det ska vara tvärtom, jag vill jobba två dagar i veckan och vara ledig fem, det hade varit mycket bättre! ;)
Tänk vad mycket man hade hunnit med då.. nu på vardagarna känns det ingeting hinns med, man försöker och försöker men tiden efter jobbet räcker inte till, och det är där helgerna kommer in och räddar en, ibland.

Ibland kommer jag på mig själv att prioritera bort viktigare saker än tex jobbet, som vännerna. Vännerna som alltid finns där, i vått och torrt. Hur kan man ens glömma bort dem? Det är något som jag aldrig vill ska ske, och vem ska stoppa  det, om inte jag själv?
Ibland får jag ta mig en ordentlig funderare och tänka på vad jag egentligen vill och kan. Jag kan inte alltid vara alla till lags, hur mycket jag än vill. Samtidigt är detta något som är helt upp till mig själv, det är jag som kan förbättra mig själv. Jag kan förbättra mig själv och börja vara till lags för dem jag vill, inte som någon annan vill.
Det handlar om att vara stark och våga säga mot. Inga bara tacka ja och se glad ut, utan fråga varför eller helt enkelt bara säga nej. Jag är själv den personen som har svårt för just detta med att säga nej, men ibland rinner det över.
Nu på sista tiden har det blivit mer än vad det varit tidigare, och jag vet egentligen inte hur länge jag orkar höra mig själv säga ja och vara alla till lags.
Hur länge ska man behöva orka och ställa upp för folk för att få ett så enkelt ord som tack tillbaka? Det är något som jag frågat mig många gånger tidigare och jag har aldrig kommit fram till ett bra svar. Eftersom jag aldrig hittat det svaret så har allting fått fortsätta, vare sig jag vill eller inte, men nu vet jag inte längre.
Ingen kan bestämma eller ge mig order om vad jag ska tycka och tänka. Jag är jag, och det är helt enkelt bara att acceptera mig, för den jag är.