Det konstiga telefon numret som ringer mig från Malmö ringde idag igen, och idag hörde jag faktiskt telefonen och tog luren. Såklart var det inget lurendrejeri, utan det var Telenor som ringde.
Eftersom mamma fortfarande står på abonnemanget frågade han givetvis om det var Anne-Li, jag svarade nej, det är hennes dotter, Johanna.
En helt okej trevlig kille som också var tjugo år gammal (det lyckades han berätta när jag sa att jag själv också var tjugo)
Han hann också berätta att han själv planerade att flytta hemifrån och letade lägenhet för fullt
(jag frågade ingenting vill jag bara poängtera).
Han bor just nu i Malmö tillsammans med sina föräldrar och åker buss till jobbet.
Han ogillar egentligen Malmö, men i dagens läge får man tacka och ta mot för det man får, som han så förnuftig sa.
Med allt detta ville han såklart komma någonstans och målet var att få mig att teckna något avtal för att få prova på gratis mobilt bredband.
Under halva samtalet (hela varade ungefär 10 minuter) tilltalade han mig fortfarande Anne-Li, när han sedan kom på att "oj, jag ber om ursäkt, det var ju inte Anne-Li utan hennes dotter Felicia han pratade med.
När han sen frågar, "Felicia var det väl?" kunde jag inte mer än säga ja och låta han fortsätta.
Jag var inte alls intresserad av vad han sa, men det var så roligt varje gång han skulle vara trevlig och säga mitt namn "Det låter väl som ett bra erbjudande Felicia? "
 "Nä, då får jag tacka för mig, tack Felicia".