Att göra saker för folk är en naturlig sak. Att ringa det där samtalet för att få höra hur personen mår, att ställa upp i alla väder, oavsett vad. Att finnas där för personen som behöver stöd. Det är normala saker som människor behöver. Alla behöver det. För många människor är detta helt normalt, att alltid vara den som ställer upp och som kämpar för att få sin vilja igenom. Personen som vill vara alla till lags, som vill vara delaktig och som vill kunna umgås med alla. Tillslut handlar allting om att ge och ta. Men ska man verkligen behöva välja hur mycket man ska ge för att få något tillbaka?

Hur länge orkar man egentligen vara till lags för alla? Hur länge orkar man stå starkt utåt och inte visa sin svaghet? Hur länge orkar man ge bort men aldrig få något tillbaka?