Jag sitter här, proppmätt och med en aning andningsvårigheter eftersom jag är väldigt täppt i näsan.
Det blev en härlig lunch som bestod av världens bästa kebab från rhodos såklart, så jag kan inte vara mer än nöjd.
Det är konstigt egentligen, hur man kan fortsätta äta och äta, fast man känner sig mätt?
Det är så gott att man automatiskt bara fortsätter tills det faktiskt tar slut...och sen är det kört.
Ge mig nedförsbacke hela vägen hem, annars blir det svårt för mig att ta mig hemåt.