Man känner att man lever

Okej, helt ärligt. Jag kan inte röra mig. Vi hade vårt första fyspass igår med en kille som faktiskt också kom från Landskrona. Minns inte hans namn, men kanske Johan? Hur som helst, han har varit fystränare både för Frölunda Hockey och Mif Redhawks och nu oss alltså, hahaa. FY FAN. Ursäkta språket men mina ben alltså, jag lider. Det jag är mest rädd för är att min träningsvärk brukar vara värre andra dagen, vilken är imorgon...phjuuu. Annars är det bättre än förväntat. Vi har fått reda på massor av saker som står på schemat, allt från klassresa (troligtvis till Polen) en hel studiebesök på polishögskolan i Växjö, på polisstationer, rytteriet, agera offer på brottsplatser, självförsvar m.m.
Jag gillar det!
Har varit tidiga dagar än så länge så idag har jag hunnit med att träffa Farah över en lunch, göra ny musli, städat undan lite och lagat mat. Nu spelar Jonas tv spel en stund och jag tittar på Sommar med Ernst, men snart tänkte jag slänga ihop lite glass med varma hallon, mums!
Sen ska jag fjäska och fråga Jonas om han kan massera och smörja in mina stackars ben med voltaren eller aloe vera kräm så jag förhoppningsvis kan gå upp imorgon.

Jag återkommer med bilder och annat skoj när jag har ork... och förmågan att resa mig för att hämta kameran. Trevlig kväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback