Jag är näst intill i chocktillstånd. Vi hörde en duns, gick och kollade men såg inget konstigt. Av någon anledning börjar vi leta efter Svante. Vi letar överallt och ingenstans, på alla hans "hemliga" ställen men vi hittar inte honom någonstans. Jonas öppnar på balkongen, säger "Svante" och plötsligt hör han ett mjau från gården. Han hade fan hoppat ner, från tredje våningen! Snacka om att jag blev ledsen, rädd och chockad, vår lilla plutt. Vi sprang ner båda två och hittade honom i en buske nedanför, vi klämde överallt och tro det eller ej, han verkar helt oskadd. Nu ligger han här, som ingenting hänt och spinner mellan oss i soffan, j*vla kattaskrälle rent ut sagt, men jag tackar gudarna att han lever.

 
                                                                                ♥