Ovanstående film såg jag igår tillsammans med Lina, Emelie, Johanna och Ellen hemma hos casa a la Lina. Filmen var bra. Bra för att vara skräck så att säga. Det finns inte många bra skräckfilmer nu för tiden tycker jag, utan de flesta har snarlika handlingar och när man sett några minuter in i filmen kan man nästan lista ut hur den slutar, men just Paranormal Activity gick lite längre och den var faktiskt sevärd. Ett härligt, rysande obehag infann sig i kroppen och det är just den känslan man ska känna när det är en skräckis man tittar på. Ellen tyckte den var obehaglig till och med utan ljud och trots att hon frågade Johanna om det kom något otäckt, för att sen slänga en filt över huvudet, haha, sött. Alla är vi olika :)

Jag vågade köra hem, inga demoner tog min bil och inga andar andades på mig, så jag känner mig trygg och nu välkomnar vi en ny arbetsdag, godmorgon!

(bild från google)