THAT'S WHAT FRIENDS ARE FOR

Igår åkte Emelie, igen. Det är lika jobbigt varje gång och jag inser verkligen vad hon betyder för mig och hur tomt det känns efter att vi sagt hejdå. Oavsett vad, så vet jag var jag har henne och hon vet exakt var jag finns men det är ändå jobbigt. Jag vill inget annat än att hon är lycklig och att hon hittar det hon trivs med, men ibland önskar jag att det hon vill göra fanns på lite närmre avstånd...  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback